Min blog är till för att älta, men jag har inte så mycket att älta om nu för tiden för jag har det ju så bra! Det är ju inge kul skriva eller läsa om hur bra folk har det, misär, olycka och sju svåra år är mycket festligare. Därför är det rätt länge sen jag skrev nåt.
Mina vardagsproblem som att: jag borde plugga men jag surfar hellre och det ger mig dåligt samvete, jag kanske måste åka upp till stockholm istället för att åka ifrån landvetter när jag ska bli bjuden på en resa till spanien, Jag toligtvis kommer att köra på en tenta eller att jag måste ringa en person som jag inte känner är ju inget jag direkt ligger sömnlös över.
Mitt största problem just nu är faktiskt att jag inte har några och det gör mig nervös... snart kommer nåt att gå åt skogen!
tisdag, maj 09, 2006
torsdag, mars 16, 2006
Koks-Tina
Om nå'n mot all förmodan har missat så kolla för faaaan!
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/player.jsp?d=20700&a=517368
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/player.jsp?d=20700&a=517368
torsdag, mars 09, 2006
Att duscha... är inte så lätt som man kan tro
Del 2
Andra delen i serien.
"the plot thickens"
Det var häromdagen då jag D och några till hade suttit hemma hos mig och sysslat med diverse påtvingade aktviteter. Vi började bli färdiga och var nyfikade och nöjda. Som en blixt från klar himmel kom det. Utan förvarning och utan mankemang lade hon fram det. Eller egentligen så la hon inte fram det, hon nämnde det mer förbifarten. Frågade med samma sälvsäkerhet som när man frågar om lov att ta ett glas vatten. Alltså då man tar ett glas vatten utan att vänta på ett godkännande, det godkännande man inte behöver eftersom man bara frågar av artighet och inte för att man tvivlar på huruvuda det går bra eller ej....
...bla bla bla...
... Jaja, skitsamma, ni vet hur det är. Helt ogenerat och som om det var den självklaraste saken världen släppte hon bomben:
"är det ok om jag tar en dusch".
Och så tog hon sin väska, släntrade in i mitt badrum och tog sig helt sonika en dusch.
Och jag ska tala om för er att det gick så bra så, som om hon tog ett glas vatten i köket och jag behövde inte ens diska glaset.
"the plot thickens"
Det var häromdagen då jag D och några till hade suttit hemma hos mig och sysslat med diverse påtvingade aktviteter. Vi började bli färdiga och var nyfikade och nöjda. Som en blixt från klar himmel kom det. Utan förvarning och utan mankemang lade hon fram det. Eller egentligen så la hon inte fram det, hon nämnde det mer förbifarten. Frågade med samma sälvsäkerhet som när man frågar om lov att ta ett glas vatten. Alltså då man tar ett glas vatten utan att vänta på ett godkännande, det godkännande man inte behöver eftersom man bara frågar av artighet och inte för att man tvivlar på huruvuda det går bra eller ej....
...bla bla bla...
... Jaja, skitsamma, ni vet hur det är. Helt ogenerat och som om det var den självklaraste saken världen släppte hon bomben:
"är det ok om jag tar en dusch".
Och så tog hon sin väska, släntrade in i mitt badrum och tog sig helt sonika en dusch.
Och jag ska tala om för er att det gick så bra så, som om hon tog ett glas vatten i köket och jag behövde inte ens diska glaset.
torsdag, februari 23, 2006
Trivsamt med finska?
Nylig konversation mellan mig och R kollandes på finska nyheter på tv.
R: Det är alltid nåt tragiskt över finsk tv
S: Tycker du det?
R: Ja, men du vet...
S: Jag har väl berättat att mina föräldrar lyssnar på finska nyheter på P4 på eftermiddagarna?
R: Ja, det har du nog nån gång.
R: Snackar de finska eller?
S: Näe...
R: ?...
S: Dom tycker bara att det är trivsamt att höra något i bakgrundet utan att bli tvungna att lyssna på det om det skulle vara nåot intressant liksom
R: ?...
S: ...
Bilda din egen uppfattning
R: Det är alltid nåt tragiskt över finsk tv
S: Tycker du det?
R: Ja, men du vet...
S: Jag har väl berättat att mina föräldrar lyssnar på finska nyheter på P4 på eftermiddagarna?
R: Ja, det har du nog nån gång.
R: Snackar de finska eller?
S: Näe...
R: ?...
S: Dom tycker bara att det är trivsamt att höra något i bakgrundet utan att bli tvungna att lyssna på det om det skulle vara nåot intressant liksom
R: ?...
S: ...
Bilda din egen uppfattning
måndag, februari 20, 2006
Pedagogik kan vara aningen skitnödigt
Tentaplugg, i grupprum utanför handikapptoan i KTB:s källare, med R, D, G och M. Jättenyttigt och jättekul. Pluggandet är nyttigt, men inte så kul. Det är däremot kul att ta tid på folks toabesök!
Kille, randig tröja: 1:59:3
Tjej, röd tröja: 2:01:5
Kille, militärgrön tröja: 1:58:9
Kille, med ryggsäck: 1:30:9
Tjej, halsduk: 1:25:0
Tjej, svartklädd: 3:24:4
Denna information kan komma att ligga till grund för framtida forskning inom området folklivsforskning... kanske.
Skitkul!
(Om du har blivit tidtagen och vill överklaga din tid kan du lämna en skriftlig överklagan till administratören för denna blogg)
Kille, randig tröja: 1:59:3
Tjej, röd tröja: 2:01:5
Kille, militärgrön tröja: 1:58:9
Kille, med ryggsäck: 1:30:9
Tjej, halsduk: 1:25:0
Tjej, svartklädd: 3:24:4
Denna information kan komma att ligga till grund för framtida forskning inom området folklivsforskning... kanske.
Skitkul!
(Om du har blivit tidtagen och vill överklaga din tid kan du lämna en skriftlig överklagan till administratören för denna blogg)
söndag, februari 19, 2006
Lycklig, kär och lite rädd
Allt är så jävla tip top... Fucking hallontårta!
Jag önskar jag kunde skriva nåt poetiskt eller på sin höjd kryptiskt här men jag har helt enkelt inte hjärnkapaciteten... jag åberopar tillfällig sinnesförrvirring. Men den rättegången skulle jag troligtvis inte vinna eftesom allt tyder på att jag tänker så jäkla klart! Vet inte om jag har tänkt såhär klart nånsin. Nu menar jag inte vad det gäller tentapluggning, ämnet inom vilket jag är helt lost, eller att prioritera lägenhetsrenovering framför plugget, vilket inte heller representerar sinneshälsa.
Nej jag snackar om min älskling, min baby, min hallontårta personifierad! Jag är så lycklig kär och glad att allt är som det är! (där rimmade jag också... hihi)
Puss å krafs baby!
Jag önskar jag kunde skriva nåt poetiskt eller på sin höjd kryptiskt här men jag har helt enkelt inte hjärnkapaciteten... jag åberopar tillfällig sinnesförrvirring. Men den rättegången skulle jag troligtvis inte vinna eftesom allt tyder på att jag tänker så jäkla klart! Vet inte om jag har tänkt såhär klart nånsin. Nu menar jag inte vad det gäller tentapluggning, ämnet inom vilket jag är helt lost, eller att prioritera lägenhetsrenovering framför plugget, vilket inte heller representerar sinneshälsa.
Nej jag snackar om min älskling, min baby, min hallontårta personifierad! Jag är så lycklig kär och glad att allt är som det är! (där rimmade jag också... hihi)
Puss å krafs baby!
fredag, februari 17, 2006
fixar det såhär
Måste göra på det hör viset.
Lägger upp en bild på mig här så att jag kan länka till den för att få upp den i min profil
torsdag, februari 16, 2006
Att duscha... är inte så lätt som man kan tro
Del: 1
Man ska inte ta saker för givet!
Vi ska inte tro att vår västerländska standard är självklar. Hur skulle du göra om sanitetsinredningen i din lägenhet plötsligt slutade fungera eller om din spis och ugn inte kunde användas samtidigt utan att alla proppar skulle gå. En bekant till mig stöter regelbundet på en liten utmaning i sin vardag... I hennes lägenhet finns nämligen ingen dusch!
Nej nej nej, det är ingen studentbostad där duschen finns i gemensamma utrymmen. Det finns ingen dusch hon kan använda i hela huset! Hennes toaletteten är för övrigt inrymd i ett en kvm stort utrymme i trappuppgången.
Denna bloggserie kommer således handla om D:s utmaningar att finna platser att duscha på. Idag till exempel frågade hon mig om hon kunde ta en dusch hos mig, trots att hon precis hade duschat, men hon får ju duscha i förebygande syfte om tillfälle inte ges resten av veckan.
Dagens duschtillfälle:
Gemensant duschutrymme i en närliggande korridor för studenter
D:s kommentar: "Jag känner ju en del folk som bor i korridor... där är det bara att gå in å duscha... jag kan ju portkoden"
Vi ska inte tro att vår västerländska standard är självklar. Hur skulle du göra om sanitetsinredningen i din lägenhet plötsligt slutade fungera eller om din spis och ugn inte kunde användas samtidigt utan att alla proppar skulle gå. En bekant till mig stöter regelbundet på en liten utmaning i sin vardag... I hennes lägenhet finns nämligen ingen dusch!
Nej nej nej, det är ingen studentbostad där duschen finns i gemensamma utrymmen. Det finns ingen dusch hon kan använda i hela huset! Hennes toaletteten är för övrigt inrymd i ett en kvm stort utrymme i trappuppgången.
Denna bloggserie kommer således handla om D:s utmaningar att finna platser att duscha på. Idag till exempel frågade hon mig om hon kunde ta en dusch hos mig, trots att hon precis hade duschat, men hon får ju duscha i förebygande syfte om tillfälle inte ges resten av veckan.
Dagens duschtillfälle:
Gemensant duschutrymme i en närliggande korridor för studenter
D:s kommentar: "Jag känner ju en del folk som bor i korridor... där är det bara att gå in å duscha... jag kan ju portkoden"
Long time...
...no see
Inget jag har känt att jag har velat... eller kunnat dela med mig av i mitt liv (Jag har inte haft tåkigt... tro inte det) Men idag såg jag det här:
http://www.axe.nu/2006/angelica.asp
Det här ville jag dela med mig av... det är av intresse för ALLA! Moahaha! Så jävla fult!
Inget jag har känt att jag har velat... eller kunnat dela med mig av i mitt liv (Jag har inte haft tåkigt... tro inte det) Men idag såg jag det här:
http://www.axe.nu/2006/angelica.asp
Det här ville jag dela med mig av... det är av intresse för ALLA! Moahaha! Så jävla fult!
tisdag, januari 31, 2006
Synder och ovanor... (Oscars utmaning)
Tack Oscar!... dels för att jag också får vara med och för att du fick igång mig på bloggandet igen... det var ju ett tag sen.
1) Den största synden av dem alla:
Jag gjorde slut med mitt ex på telefon
Jag försvarar mig med att jag inte hade klarat det öga mot öga.... ja jag vet... jag är en ynkrygg!
Fortsättning följer senare för jag kommer inte på nå mer just nu...
1) Den största synden av dem alla:
Jag gjorde slut med mitt ex på telefon
Jag försvarar mig med att jag inte hade klarat det öga mot öga.... ja jag vet... jag är en ynkrygg!
Fortsättning följer senare för jag kommer inte på nå mer just nu...
söndag, januari 08, 2006
Tur i spel... Otur i kärlek?
Igårkväll på Kvarterskrogen i Stenkullen kommer en avdankad hårdrockare fram till BlackJackbordet där jag sitter och jobbar. Han har 70 spänn i handen, ser lite tveksam och osäker ut och har nog haft ett hårt liv.
Han: Vad är minsta insatsen?
Jag: 20 är minsta insatsen.
Han: Jaha, får jag marker för det här då.
Jag ger honom tre 20marker och en 10marker. Han tittar fundersamt på den svarta 10markern och läger sedan en 20marker på en ruta. Han vinner nästan genast några tjugor och samlar ihop sina marker för att gå därifrån. Men då tvekar han, tittar å mig och säger:
Han: Om man har otur i spel så har man tur i kärlek.
...Varvid han satsar alla sina marker.
Han ser sorgsen ut när han vinner både på det vanliga spelet och på over/under. Sedan tittar han uppgivet på mig, växlar sina marker vilka nu är värda 200 kr, tackar för sig och går därifrån.
Han ville nog inte vinna 140 spänn. Han ville nog bara ha en tjej.
Han: Vad är minsta insatsen?
Jag: 20 är minsta insatsen.
Han: Jaha, får jag marker för det här då.
Jag ger honom tre 20marker och en 10marker. Han tittar fundersamt på den svarta 10markern och läger sedan en 20marker på en ruta. Han vinner nästan genast några tjugor och samlar ihop sina marker för att gå därifrån. Men då tvekar han, tittar å mig och säger:
Han: Om man har otur i spel så har man tur i kärlek.
...Varvid han satsar alla sina marker.
Han ser sorgsen ut när han vinner både på det vanliga spelet och på over/under. Sedan tittar han uppgivet på mig, växlar sina marker vilka nu är värda 200 kr, tackar för sig och går därifrån.
Han ville nog inte vinna 140 spänn. Han ville nog bara ha en tjej.
lördag, januari 07, 2006
Mitt extraknäck
Livet blir lite torftigt med endast 6900 spänn i månaden att svänga sig med så då kan ett extraknäck va bra ju. Jag knegar in lite deg som croupier. Oftast sitter jag på detta trevliga ställe i Stenkullen som går under namnet "kvarterskrogen".Det är gött där, känns lite som hemma; samma folk varje kväll, goa coverband å varierande ålder. Jag känner redan till flera tragiska livsöden som lätt mäter sig med landsortshålan vilken jag kommer ifrån. Dessa fyller funktionen att höja min självkänsla till fullkomig topp, samtidigt som jag kanske kan ge någon annan mindre lycklig person lite välbehövlig uppmärksamhet. Ni som är bartenders, vårdbiträden eller kanske taxichaufförer känner nog igen er.
Ikväll var jag helt jävla slut i huvet och räknade fel hela tiden. Det är dock ok med gubbarna som brukar sitta där, de bara garvar och tycker att de själva är duktiga när de kommer på mig med att "fuska". Det är även omåttligt roligt när jag med låtsad upprördhet och med väldigt förnärmad röst påpekar att jag verkligen inte är tjock efter att de har hojtat detsamma när jag får över 21...
... man får ju göra sig till lite.
måndag, januari 02, 2006
Blanksteg
Har inte så mycket att säga om nyårsafton...
... jag kan ju inte blogga om nå't jag inte kommer ihåg :)
... jag kan ju inte blogga om nå't jag inte kommer ihåg :)
Tilbaka i Götet
Åkte ifrån mitt barndomshem i Torsdags trots att jag hade tänkt stanna lite längre, något i Göteborg drog mig tillbaka :)
Jag kommer dock att sakna utsikten från mitt sovrumsfönster.
Jag kommer dock att sakna utsikten från mitt sovrumsfönster.
söndag, december 25, 2005
Hemma hos mig (Mitt föräldrarhem på vischan)
Jag vaknade hemma hos mig strax innnan tio morse av en strålande sol som förstärktes av den gnistrande snön. Mycket är underbart hemma hos mig... men inte allt.
Man ska inte ha för vana att gå ner till köket hemma hos mig på mogonen utan en anständig utstyrsel på sig... där sitter nämligen allt som oftast diverse patrask eller mer eller mindre omtyckta bekanta. I morse var inget undantag; Där satt Crister och Yan (vettefan hur hennes Thailändska namn stavas). Fan, kom igen Sofia, tänk trevliga tankar, tänker jag och ut kommer ett:
"Nääämen häääj! Vad roligt att se er"
Vilket det iofs var, fast kanske inte så roligt som om de inte hade varit där. Nästa par att stövla in i mammas nystädade hall var Avholmspôjkarna (far och son)... de kom iofs med sprit så det var väl ok.
Hemma hos mig bör man vara förberedd på att sticka ut på diverse ansträngande friluftsaktiviteter, iaf. om bror och sis är hemma. Denna dagen var inget undantag; Dagens aktivitet var en tur i skidspåret.
(Sidospår: Jag måste bara säga att jag var mycket bättre än syrran på det här med längdskidor trots att hon är den av oss som har craft-vindställ, splajsans ny utrustning och ska köra tjejvasan... Moahaha! (Jag är sällan bättre än henne på grejer, så jag måste få gotta mig).)
Hemma hos mig blir mamma hysterisk (mer än vanligt) i närheten av större högtider. Jag försöker hålla mig undan men det funkar sådär. Hennes beordrande, fördömande, förebrående, röst skär igenom alla husets väggar och dessutom genom märg och ben. Jag verkar för övrigt vara den som hon ansätter mest. Alla andra får trevliga små antydningar som:
"skulle du kunna mangla en duk lite senare kanske" eller "har du lust att bla bla bla".
Jag får:
"Sooofiiiia! Nu tycker jag att du faktiskt kan ta å hjälpa till med nå'nting. Diskningen är kvar till dig, å det ska göras NU!"
När jag hade avklarat diskningen kom ett:
"Du G-L-Ö-M-D-E att torka av bordet" med spydig röst.
En sekund efter att jag blev klar med att hacka madeln till glöggen kläckte hon ur sig med lika spydig röst
"Den som sist använde kniven och skärbrädan måste diska den".
Hur länge ska jag klara av det här? Protesterar jag blir jag anklagad för att vara barnslig (Jag är ju minstingen).
Hemma hos mig består den äldre kvinnliga sidan av familjen av en grupp skvallrande domedagsprofeter. Det dröjde inte långt in på julmiddagen innan de konversationen ledde dithän.
Mamma: Ja, vi försöker ju å lugna ner oss lite med julklapparna. Vi kom ju överens om att vi bara skulle ha lite roliga småprylar.
Jag tänker: Ok, ingen informerade mig.
Sis: Ja, jag håller med om att det är lite uppshaussat.
Mamma: Ja, Julia, vi prata ju på telefon hur vi skulle göra. Lite plojgrejer liksom. Jag leta efter nå sånt, nå som smäller kanske, men det var svårt häromkring.
Mamma berättar exalterat en historia om en kollega som hade en penna vilken gav ifrån sig stötar.
Jag: Då kan vi ju lika gärna Slicka på batterier eller nåt.
Pappa skrockar förnöjt.
Mamma (Fattar inte ironin i min röst): Nämen Sooofiia, då blir det ju ingen överraskning.
Jag tänker: Herrgud var fick jag min hjärna ifrån?
Jag: Nej, men ungefär lika kul.
Jag: Vaddå? ska vi köpa grejer från Buttericks eller?
Mamma (fattar inte ironin nu heller): Ja, men precis! Gud va kul. Har ni Buttericks i Göteborg?!
Alla utom mamma ser förvirrade ut. Vi andra hade nog missuppfattat det här med roliga småprylar.
Efter lite snack om grannar går konversationen helt osökt in på skvaller och domdagsprofetior.
Mamma: Ja, jag har ju vare påväg till Kalls (Granngården) för å hälsa på (Vad hon nu hette).
Jag: Vaddå, är inte han ihop med den där andra?
Mamma: Nej hon var ju helt dekadent!
Jag: Jaså, vaddårå?
Mamma: Ja om man gillar att dricka grogg och röka hela nätterna skulle hon väl vara bra.
Pappa (helt oväntat inlägg): Har du prata mä Karin-på-café (Karin-på-café ett sammanhängande namn) nu?
Mamma: Ja, det kan väl hända.
Pappa mumlar nåt om skvallerkärringar.
Jag: Det kan inte hända att du överdriver lite eller?
Mamma: Va? Jag? Näe, det är precis så.
Sis: Du är ju känd för att spä på lite morsan.
De andra håller med. Mormor, asgarvar. Mamma mulnar.
Sedan går konversationen vidare på nån gubbe som det är ute med som alldeles säkert ska dö... men då hade jag redan stängt öronen.
Är det såhär hemma hos nån annan eller är det bara jag som måste utstå något så (iofs ganska roligt) frustrerande på julhelgen?
Man ska inte ha för vana att gå ner till köket hemma hos mig på mogonen utan en anständig utstyrsel på sig... där sitter nämligen allt som oftast diverse patrask eller mer eller mindre omtyckta bekanta. I morse var inget undantag; Där satt Crister och Yan (vettefan hur hennes Thailändska namn stavas). Fan, kom igen Sofia, tänk trevliga tankar, tänker jag och ut kommer ett:
"Nääämen häääj! Vad roligt att se er"
Vilket det iofs var, fast kanske inte så roligt som om de inte hade varit där. Nästa par att stövla in i mammas nystädade hall var Avholmspôjkarna (far och son)... de kom iofs med sprit så det var väl ok.
Hemma hos mig bör man vara förberedd på att sticka ut på diverse ansträngande friluftsaktiviteter, iaf. om bror och sis är hemma. Denna dagen var inget undantag; Dagens aktivitet var en tur i skidspåret.
(Sidospår: Jag måste bara säga att jag var mycket bättre än syrran på det här med längdskidor trots att hon är den av oss som har craft-vindställ, splajsans ny utrustning och ska köra tjejvasan... Moahaha! (Jag är sällan bättre än henne på grejer, så jag måste få gotta mig).)
Hemma hos mig blir mamma hysterisk (mer än vanligt) i närheten av större högtider. Jag försöker hålla mig undan men det funkar sådär. Hennes beordrande, fördömande, förebrående, röst skär igenom alla husets väggar och dessutom genom märg och ben. Jag verkar för övrigt vara den som hon ansätter mest. Alla andra får trevliga små antydningar som:
"skulle du kunna mangla en duk lite senare kanske" eller "har du lust att bla bla bla".
Jag får:
"Sooofiiiia! Nu tycker jag att du faktiskt kan ta å hjälpa till med nå'nting. Diskningen är kvar till dig, å det ska göras NU!"
När jag hade avklarat diskningen kom ett:
"Du G-L-Ö-M-D-E att torka av bordet" med spydig röst.
En sekund efter att jag blev klar med att hacka madeln till glöggen kläckte hon ur sig med lika spydig röst
"Den som sist använde kniven och skärbrädan måste diska den".
Hur länge ska jag klara av det här? Protesterar jag blir jag anklagad för att vara barnslig (Jag är ju minstingen).
Hemma hos mig består den äldre kvinnliga sidan av familjen av en grupp skvallrande domedagsprofeter. Det dröjde inte långt in på julmiddagen innan de konversationen ledde dithän.
Mamma: Ja, vi försöker ju å lugna ner oss lite med julklapparna. Vi kom ju överens om att vi bara skulle ha lite roliga småprylar.
Jag tänker: Ok, ingen informerade mig.
Sis: Ja, jag håller med om att det är lite uppshaussat.
Mamma: Ja, Julia, vi prata ju på telefon hur vi skulle göra. Lite plojgrejer liksom. Jag leta efter nå sånt, nå som smäller kanske, men det var svårt häromkring.
Mamma berättar exalterat en historia om en kollega som hade en penna vilken gav ifrån sig stötar.
Jag: Då kan vi ju lika gärna Slicka på batterier eller nåt.
Pappa skrockar förnöjt.
Mamma (Fattar inte ironin i min röst): Nämen Sooofiia, då blir det ju ingen överraskning.
Jag tänker: Herrgud var fick jag min hjärna ifrån?
Jag: Nej, men ungefär lika kul.
Jag: Vaddå? ska vi köpa grejer från Buttericks eller?
Mamma (fattar inte ironin nu heller): Ja, men precis! Gud va kul. Har ni Buttericks i Göteborg?!
Alla utom mamma ser förvirrade ut. Vi andra hade nog missuppfattat det här med roliga småprylar.
Efter lite snack om grannar går konversationen helt osökt in på skvaller och domdagsprofetior.
Mamma: Ja, jag har ju vare påväg till Kalls (Granngården) för å hälsa på (Vad hon nu hette).
Jag: Vaddå, är inte han ihop med den där andra?
Mamma: Nej hon var ju helt dekadent!
Jag: Jaså, vaddårå?
Mamma: Ja om man gillar att dricka grogg och röka hela nätterna skulle hon väl vara bra.
Pappa (helt oväntat inlägg): Har du prata mä Karin-på-café (Karin-på-café ett sammanhängande namn) nu?
Mamma: Ja, det kan väl hända.
Pappa mumlar nåt om skvallerkärringar.
Jag: Det kan inte hända att du överdriver lite eller?
Mamma: Va? Jag? Näe, det är precis så.
Sis: Du är ju känd för att spä på lite morsan.
De andra håller med. Mormor, asgarvar. Mamma mulnar.
Sedan går konversationen vidare på nån gubbe som det är ute med som alldeles säkert ska dö... men då hade jag redan stängt öronen.
Är det såhär hemma hos nån annan eller är det bara jag som måste utstå något så (iofs ganska roligt) frustrerande på julhelgen?
lördag, december 24, 2005
Hem till byn
Åkte hem till Byn igår... det är på två vis det (om jag ska säga som avholmspojkarna). Dubbla känslor att lämna Göteborg; Har inget emot att slippa regnet och plusgraderna men andra mysigare inslag som ligger mig varmare om hjärtat var inte alls roliga att lämna.
Skillnaderna och likheterna slår mig ömsom i ansiktet när jag minst anar det och gör mig ömsom alldeles varm innombords och ibland lite rädd.
Tuffade norrut genom landet men såg först inget av skillnaderna förutom att en stockholmsbrud gjorde sig hörd när hon började närma sig sin hemstad; En av tåggrannarna bad henna sänka sin grymt hiskeliga, högljudda, med vilken man skulle kunna väcka lik, mobilsignal. Då slog hon bakut och bad dem att sänka sitt spädbarn som hade gnytt från och till under resan (Ok, gråtande barn på tåget är halvkul men kom igen tjejen!). Vidare höjdes volymen på mobilsignalen, som upprepades ofta pga. den dåliga täckningen, och tiden mellan första ringsignal och svar blev längre och längre, allt detta för att visa sitt trots mot det unga paret med babyn som hon för övrigt referarade till i sin mobilkonversation som "the bitches".
"Vilket bitchigt ungt par med en baby"... liksom ?
Jag är ledsen Stockholmare... mina fördomar om er bara fortsätter att bekräftas, men det kanske har att göra med mina self-schemas iofs?
Det var alltså första skillnaden mellan lite mindre staden, vilken vara Göteborg, och den lite större staden, vilken vara el Stockholmo.
Norr om Stockholm, där om jag har förstått rätt inte så många Göteborgare har satt sin tass, började det av någon anledning på kännas hemtamt. I lilla Gävle kliver ett par luriga grabbar som jag ganska snart känner igen på. De gick på mitt gymnasium och tillhörde de vilka vi andra kallade för "esteterna", de verkade för övrigt fortfarande tillhöra denna "subgrupp". De konverserade med kulturella och obligatorsika inslag som: relevanta filmer med kommunistiska inslag, citat från tillräckligt okända kommunistiska profeter, för dem intressant musik (också tillräckligt okänd för att vara intressant... säkert med kommunistiska inslag också) mm. Jag har suttit på fester med de här personerna (ja man har ju inte så många att välja på i glesbygden) och det kändes så jävla hemma!
Här stötte jag på en skillnad mellan den större staden och denna lilla staden; I den lilla staden har man mindre valmöjligheter vad det gäller umgänge vilket jag tror gör oss småstadsbor till mer flexibla människor... eller kanske bara bittra och trångsynta?
Av tåget på Hudiksvalls station... vilar mitt öga på Glada Hudiks vackra snötänkta hus och känner lugnet... då kör en kille (eller pôjk kanske jag ska säga) med snusen halvägs ut och kepsen i nacken förbi, tutar och lyfter hakan sådär häftigt som bara en 740-raggare kan. Endera kände han igen mig eller så var det en alltid lika trevlig och uppskattad, snaskig invit.
Detta är faktiskt en likhet vare sig man kan tro det eller ej. Dessa personer finns även i vårt lands större städer, om än dock i varierande tappningar. Denna modell är trots allt ganska synonym med landsortshåla.
Tar bussen vidare innåt landet (ni trodde väl inte att jag bodde i stan?) sisådär en 3 mil, vem räknar?... det går ju på en snôrkvart. Lungt på torget i Delsbo; Till och med Delsbopôjkarna är hemma hos mamsen dan innan julafton... nästan alla iaf. Kära mor hämtar mig och vi åker vidare (Ni trodde väl inte att jag bodde i det lilla samhället med både mataffär och bankomat?). 2 å en halv mil till ungefär sedan kör vi upp på vår gårdsplan och jag öppnar bildörren. Ahh... den härliga doften av ren luft, snö, granbarr och annat underbart som jag förväntar mig, men vad kommer om inte:...
...SKIT?...
..."Ja, just ja, skit, det var så det luktade på landet, det hande jag glömt".
Ännu en skillnad; Det luktar varierande och inte alltid gott i stan men det luktar sällan hästskit. Fast hästskit är ju nice. Det är ju, om och får lov att citera en kär vän, "den bästa skiten".
När jag ska sova är det... T-Y-S-T... det händer inte heller i en stad... fan vad nice.
Skillnaderna och likheterna slår mig ömsom i ansiktet när jag minst anar det och gör mig ömsom alldeles varm innombords och ibland lite rädd.
Tuffade norrut genom landet men såg först inget av skillnaderna förutom att en stockholmsbrud gjorde sig hörd när hon började närma sig sin hemstad; En av tåggrannarna bad henna sänka sin grymt hiskeliga, högljudda, med vilken man skulle kunna väcka lik, mobilsignal. Då slog hon bakut och bad dem att sänka sitt spädbarn som hade gnytt från och till under resan (Ok, gråtande barn på tåget är halvkul men kom igen tjejen!). Vidare höjdes volymen på mobilsignalen, som upprepades ofta pga. den dåliga täckningen, och tiden mellan första ringsignal och svar blev längre och längre, allt detta för att visa sitt trots mot det unga paret med babyn som hon för övrigt referarade till i sin mobilkonversation som "the bitches".
"Vilket bitchigt ungt par med en baby"... liksom ?
Jag är ledsen Stockholmare... mina fördomar om er bara fortsätter att bekräftas, men det kanske har att göra med mina self-schemas iofs?
Det var alltså första skillnaden mellan lite mindre staden, vilken vara Göteborg, och den lite större staden, vilken vara el Stockholmo.
Norr om Stockholm, där om jag har förstått rätt inte så många Göteborgare har satt sin tass, började det av någon anledning på kännas hemtamt. I lilla Gävle kliver ett par luriga grabbar som jag ganska snart känner igen på. De gick på mitt gymnasium och tillhörde de vilka vi andra kallade för "esteterna", de verkade för övrigt fortfarande tillhöra denna "subgrupp". De konverserade med kulturella och obligatorsika inslag som: relevanta filmer med kommunistiska inslag, citat från tillräckligt okända kommunistiska profeter, för dem intressant musik (också tillräckligt okänd för att vara intressant... säkert med kommunistiska inslag också) mm. Jag har suttit på fester med de här personerna (ja man har ju inte så många att välja på i glesbygden) och det kändes så jävla hemma!
Här stötte jag på en skillnad mellan den större staden och denna lilla staden; I den lilla staden har man mindre valmöjligheter vad det gäller umgänge vilket jag tror gör oss småstadsbor till mer flexibla människor... eller kanske bara bittra och trångsynta?
Av tåget på Hudiksvalls station... vilar mitt öga på Glada Hudiks vackra snötänkta hus och känner lugnet... då kör en kille (eller pôjk kanske jag ska säga) med snusen halvägs ut och kepsen i nacken förbi, tutar och lyfter hakan sådär häftigt som bara en 740-raggare kan. Endera kände han igen mig eller så var det en alltid lika trevlig och uppskattad, snaskig invit.
Detta är faktiskt en likhet vare sig man kan tro det eller ej. Dessa personer finns även i vårt lands större städer, om än dock i varierande tappningar. Denna modell är trots allt ganska synonym med landsortshåla.
Tar bussen vidare innåt landet (ni trodde väl inte att jag bodde i stan?) sisådär en 3 mil, vem räknar?... det går ju på en snôrkvart. Lungt på torget i Delsbo; Till och med Delsbopôjkarna är hemma hos mamsen dan innan julafton... nästan alla iaf. Kära mor hämtar mig och vi åker vidare (Ni trodde väl inte att jag bodde i det lilla samhället med både mataffär och bankomat?). 2 å en halv mil till ungefär sedan kör vi upp på vår gårdsplan och jag öppnar bildörren. Ahh... den härliga doften av ren luft, snö, granbarr och annat underbart som jag förväntar mig, men vad kommer om inte:...
...SKIT?...
..."Ja, just ja, skit, det var så det luktade på landet, det hande jag glömt".
Ännu en skillnad; Det luktar varierande och inte alltid gott i stan men det luktar sällan hästskit. Fast hästskit är ju nice. Det är ju, om och får lov att citera en kär vän, "den bästa skiten".
När jag ska sova är det... T-Y-S-T... det händer inte heller i en stad... fan vad nice.
torsdag, december 22, 2005
Vad är grejen med julklappar?
Vilket jävla helvete det är med denna kapitalist högtid! Alla ska ha å ska ha å ska ha. Kan vi inte bara älska varann lite extra? Det brukar väl funka när ekonomin är aningens mer stabil men nu är det ju alldeles åt skogen... å då snackar vi inte nån söt bokskog i skåne utan goddamn jävla urskogen i norrland.
Det hjälper inte direkt att jag numer bor i Götet heller. Det går ju an att shoppa julklappar i lilla glada hudik men när man ska in i det där uppkäftiga bygget som går under namnet nordstan så fungerar jag inte riktigt som vanligt längre... jag tror det kallas ångest.
Jag ska jävlas å köpa strumpor till alla i hela familjen... fan å... ja det ska jag! Å får inte jag fina å dyra julklappar så ska jag lägga mig på golvet å skrika! Troligtvis så får jag göra det också för morsan brukar handla julklappar på preem å pappa brukar handla julklappar på konsum.
Vi försöker varje år att tona ner julklappshysterin i min familj men det är ju...
alldeles...
alldeles...
...UNDERBART med julklapar!
Det hjälper inte direkt att jag numer bor i Götet heller. Det går ju an att shoppa julklappar i lilla glada hudik men när man ska in i det där uppkäftiga bygget som går under namnet nordstan så fungerar jag inte riktigt som vanligt längre... jag tror det kallas ångest.
Jag ska jävlas å köpa strumpor till alla i hela familjen... fan å... ja det ska jag! Å får inte jag fina å dyra julklappar så ska jag lägga mig på golvet å skrika! Troligtvis så får jag göra det också för morsan brukar handla julklappar på preem å pappa brukar handla julklappar på konsum.
Vi försöker varje år att tona ner julklappshysterin i min familj men det är ju...
alldeles...
alldeles...
...UNDERBART med julklapar!
söndag, december 18, 2005
Igår var ingen vanligt da'... eller jo det var det förresten... fast väldigt trevlig... som alla andra dagar på sistånde :)
Fint igår sörru!
Vaknade på ett väldigt trevligt sätt, pluggade, gick till Kriss, käkade, pluggade lite mer, drack några glas vin, gick därifrån, drack några öl (Hur var det nu med det här med alkoholkonsumtion för avkopplingsyfte?... kommer inte ihåg... funkar för mig... änn så länge), spelade lite musik, somnade på ett väldigt trevligt sätt också...
Vaknade på ett väldigt trevligt sätt, pluggade, gick till Kriss, käkade, pluggade lite mer, drack några glas vin, gick därifrån, drack några öl (Hur var det nu med det här med alkoholkonsumtion för avkopplingsyfte?... kommer inte ihåg... funkar för mig... änn så länge), spelade lite musik, somnade på ett väldigt trevligt sätt också...
måndag, december 12, 2005
Jävla handjävel!
Sådär ja... så var jag styrelseledamot i pegasus (p-programmets kårförening)... den jävla handjäveln kan bara inte hålla sig i schack när det utanonseras förtroendeposter och dyl. Jaja, det ser ju fint ut på CV:n
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)