onsdag, oktober 17, 2007
fredag, september 14, 2007
onsdag, augusti 29, 2007
Köpa köpa köpa...
Jag har fått nå'n slags köpmani. I juli var det en väska som jag aldrig någonsin hade kunnat föreställa mig att jag skulle unna mig. Det senaste var en plattång, som jag är grymt nöjd med i och för sig. Nu kan jag dock inte sluta fundera på vad jag ska köpa härnäst. Hittade en underbar halsduk av alpackaull av Camilla Norrback (nedan) idag som jag kanske inte kan låta bli.. eller så blir det en pashmina såhär till hösten.
Vem fan bryr sig
Försöker få in en besöksräknare i bloggen... det går INTE. men iofs. Vem fan bryr sig om hur många som är inne på min lilla blogg. Det är kanske bäst för mig också om jag inte vet. Dessutom så skriver jag ju inte ALLS särskillt ofta. Fuck it.
lördag, maj 05, 2007
Valborg i Uppsala
Valborg i Uppsala... ja om man slår upp valborgsfirande i nationalencyklopedin så är Uppsalas valborgsfirande avbildat där.
Jag frågar mig varför jag pluggar i Göteborg... jo det är ju en trevlig stad och så men i Göteborg fattar inte folk en av den viktigaste grejerna med universitetsstudier... gemenskap!
Nationerna i Uppsala är nå't i hästväg alltså! Festerna som hålls i dessa kristallkrone- och guldornamentfyllda gamla anrika byggnader är inte av denna värld! Fatta att hela stan fylls av folk som alla är där av samma anledning... att festa och ha kul! 10 000 gästkårleg såldes i Uppsala inför helgen, så man kan fatta att det var mycket folk.
Baksidan av det hela är att jag köade utanför en av nationerna så länge att jag, när jag väl kom in och skulle gå på toa, var på väg att kissa på mig. Framför toaletterna fanns en vägg... en vägg av människor! Utanför vid bajamajorna ringlade också köerna långa. Det slutade med att jag betalade 100 spänn för att få gå före i kön... Det var de mest välspenderade 100 kronorna i mitt liv.
På något som kallas Champagnegallopen går det åt cirka 5000 flaskor mousserande vin som man om vart annat dricker rakt ur flaskan eller sprutar på personen bredvid! Alla dessa flaskor slänger man sedan på marken som blir till en lervälling av bubbelvin och glaskross. En kille dansande, utan skor, sina fötter till köttslamsor i denna sörja, det var ju inte så kul.
Nätterna spenderade jag i ett studentrum på 10 kvadratmeter med två andra. Vi skulle ha varit två bara men en så blev det inte. Jag hade inte tänkt mig att vakna till en naken mansrumpa i min väns säng. Inte heller hade jag tänkt att lyssna till högljudda kräkningarna hela i natten.
Tvärtom vad det har sagts så finns det inget gott som inte för något ont med sig.
Jag frågar mig varför jag pluggar i Göteborg... jo det är ju en trevlig stad och så men i Göteborg fattar inte folk en av den viktigaste grejerna med universitetsstudier... gemenskap!
Nationerna i Uppsala är nå't i hästväg alltså! Festerna som hålls i dessa kristallkrone- och guldornamentfyllda gamla anrika byggnader är inte av denna värld! Fatta att hela stan fylls av folk som alla är där av samma anledning... att festa och ha kul! 10 000 gästkårleg såldes i Uppsala inför helgen, så man kan fatta att det var mycket folk.
Baksidan av det hela är att jag köade utanför en av nationerna så länge att jag, när jag väl kom in och skulle gå på toa, var på väg att kissa på mig. Framför toaletterna fanns en vägg... en vägg av människor! Utanför vid bajamajorna ringlade också köerna långa. Det slutade med att jag betalade 100 spänn för att få gå före i kön... Det var de mest välspenderade 100 kronorna i mitt liv.
På något som kallas Champagnegallopen går det åt cirka 5000 flaskor mousserande vin som man om vart annat dricker rakt ur flaskan eller sprutar på personen bredvid! Alla dessa flaskor slänger man sedan på marken som blir till en lervälling av bubbelvin och glaskross. En kille dansande, utan skor, sina fötter till köttslamsor i denna sörja, det var ju inte så kul.
Nätterna spenderade jag i ett studentrum på 10 kvadratmeter med två andra. Vi skulle ha varit två bara men en så blev det inte. Jag hade inte tänkt mig att vakna till en naken mansrumpa i min väns säng. Inte heller hade jag tänkt att lyssna till högljudda kräkningarna hela i natten.
Tvärtom vad det har sagts så finns det inget gott som inte för något ont med sig.
onsdag, februari 21, 2007
Ut i kylan
[Man med omisskännlig uppsyn kommer emot mig på den sunkiga kvarterskrogen där jag jobbar den här kvällen. Slitna Jeans, långt stripigt hår, snackar stockholmska, sår på knogarna, smutsig. Han ser ut som 50]
[En ganska söt tjej i 20-årsåldern går bredvid honom. Vanliga men lite sunkiga kläder. Bara hennes ihåliga blick, såhär tidigt på kvällen, och hennes sällskap avslöjar henne]
Hon: "Du borde inte spela, vem ska då köpa öl" sluddrar hon.
[Han lägger fram marker för 120, jag växlar in men han lämnar markerna och går]
Han: "Jag går till baren, jag kommer snart. Låt inte henne spela" säger han till mig på ultrastockholmska.
[Hon tjatar att hon kan spela för en tjuga men jag vägrar]
Hon: "Jamen, det är lugnt, Jag är ju flickvännen" argumenterar hon.
[Herregud, tänker jag och en serie bilder om hennes väg ner i träsket flimmrar förbi]
[Han kommer tillbaka och de spelar. Hon blir "tjock", dvs. får mer än 21 och förlorar]
Han: "Haha, du blev på tjocken" hånar han.
Hon: "Nej, jag är inte på tjocken men jag önskar att jag var det" replikerar hon.
[Mitt hjärta blir till sten. Nu ser jag fler bilder för mitt inre öga. Bilder på dem två, i en kvart, med ett spädbarn]
[Hon, tjatar vidare om barn och en annan kille ansluter sig. Inte fullt så sliten med med samma omisskännliga uppsyn. Han spelar inte men uppmuntrar de andra. Sedan vill han ha med dem till ett bord]
[Nu sitter de vid bordet men jag kan höra några meningar]
Han: "Jag kan inte för jag pissar, men hon får göra vad hon vill" säger första killen.
Hon: "mummel mummel... dra i sig... mummel mummel" mummlar hon.
[Jag går och informerar bartendern att det langas knark på hennes krog: Hon höjer knappt på ögonbrynen]
[När jag kommer tillbaka till bordet har de höjt rösterna och börjat bråka]
Han: "Du säger faan inte så till henne" skriker den första killen till den andra.
[Vakten kommer och ber dem gå. De går]
[Ut i kylan igen]
Troligtvis var de som oss andra en gång, kanske missnöjda med sina familjer, kanske fastade de lite för mycket, men ändå valiga. Nu fryser dom.
[Jag går och tvättar händerna]
[En ganska söt tjej i 20-årsåldern går bredvid honom. Vanliga men lite sunkiga kläder. Bara hennes ihåliga blick, såhär tidigt på kvällen, och hennes sällskap avslöjar henne]
Hon: "Du borde inte spela, vem ska då köpa öl" sluddrar hon.
[Han lägger fram marker för 120, jag växlar in men han lämnar markerna och går]
Han: "Jag går till baren, jag kommer snart. Låt inte henne spela" säger han till mig på ultrastockholmska.
[Hon tjatar att hon kan spela för en tjuga men jag vägrar]
Hon: "Jamen, det är lugnt, Jag är ju flickvännen" argumenterar hon.
[Herregud, tänker jag och en serie bilder om hennes väg ner i träsket flimmrar förbi]
[Han kommer tillbaka och de spelar. Hon blir "tjock", dvs. får mer än 21 och förlorar]
Han: "Haha, du blev på tjocken" hånar han.
Hon: "Nej, jag är inte på tjocken men jag önskar att jag var det" replikerar hon.
[Mitt hjärta blir till sten. Nu ser jag fler bilder för mitt inre öga. Bilder på dem två, i en kvart, med ett spädbarn]
[Hon, tjatar vidare om barn och en annan kille ansluter sig. Inte fullt så sliten med med samma omisskännliga uppsyn. Han spelar inte men uppmuntrar de andra. Sedan vill han ha med dem till ett bord]
[Nu sitter de vid bordet men jag kan höra några meningar]
Han: "Jag kan inte för jag pissar, men hon får göra vad hon vill" säger första killen.
Hon: "mummel mummel... dra i sig... mummel mummel" mummlar hon.
[Jag går och informerar bartendern att det langas knark på hennes krog: Hon höjer knappt på ögonbrynen]
[När jag kommer tillbaka till bordet har de höjt rösterna och börjat bråka]
Han: "Du säger faan inte så till henne" skriker den första killen till den andra.
[Vakten kommer och ber dem gå. De går]
[Ut i kylan igen]
Troligtvis var de som oss andra en gång, kanske missnöjda med sina familjer, kanske fastade de lite för mycket, men ändå valiga. Nu fryser dom.
[Jag går och tvättar händerna]
lördag, februari 17, 2007
söndag, januari 21, 2007
Sofia, Bandidos och Hells angels
Sitter på rockbaren vid black jack-bordet och har det jäkligt tråkigt. Tre stabbiga pojkar vankar fram... ja du vet vankar... som bara riktigt tuffa killar kan. Färgglada västar har de också, för västar är inte ovanligt på rockbaren. Västarna är dekorerade med massor av röd-gula tygmärken. Mc-killar, tänker jag, håller ju på med sånt. På en väst stod det "president" för övrigt. Runt "presidentens" hals hänger det största guldsmycke jag sett i hela mitt liv... det vägde nog ett kilo!
[Vem är det som syr fast alla de där märken förresten, träffas de på tisdagkvällar och plockar fram nål och tråd eller är det deras flickvänner eller mammor som, efter mycket tjat, går med på att hjälpa dem. Det måste vara pilligt att tråckla med de där dasslocken till nävar.]
Bara en av pojkarna spelar... för fyrahundra. Jag är mitt vanliga glättiga jag och berömmer honom för att han vinner. Jag får till och med hans ansikte, som först var hårt som sten och gömt i en mörk luva, att ljusna och till och med spricka upp i ett stort leende. han går därifrån med femtonhundra (fan också) och en väldigt nöjd uppsyn och över hala ryggen på hans "president-märkta" väst sitter ett till broderiarbete: "Bandidos"
Man har ju hört en del... hoppas jag inte var för trevlig, man vill ju inte ha fel beundrare liksom.
[En timme eller två passerar]
Sen står nästa mc-hårdis i väst med "president-märken" på och hänger i dörröppningen till höger om mig. Han ser uppfordrande på mig med höjda ögonbryn. Jag nickar igenkännande och det verkar han bli nöjd med. Det här är mer en "torshammare och bockskägg" hårding. Han och hans "possé" kommer fram till bordet. Jag skämtar med dem också, som jag gör med de flesta. På deras ryggar såg jag, när de gick, stora döskallar med änglavingar... you know?
Tur att de första hade hunnit gå.
[Vem är det som syr fast alla de där märken förresten, träffas de på tisdagkvällar och plockar fram nål och tråd eller är det deras flickvänner eller mammor som, efter mycket tjat, går med på att hjälpa dem. Det måste vara pilligt att tråckla med de där dasslocken till nävar.]
Bara en av pojkarna spelar... för fyrahundra. Jag är mitt vanliga glättiga jag och berömmer honom för att han vinner. Jag får till och med hans ansikte, som först var hårt som sten och gömt i en mörk luva, att ljusna och till och med spricka upp i ett stort leende. han går därifrån med femtonhundra (fan också) och en väldigt nöjd uppsyn och över hala ryggen på hans "president-märkta" väst sitter ett till broderiarbete: "Bandidos"
Man har ju hört en del... hoppas jag inte var för trevlig, man vill ju inte ha fel beundrare liksom.
[En timme eller två passerar]
Sen står nästa mc-hårdis i väst med "president-märken" på och hänger i dörröppningen till höger om mig. Han ser uppfordrande på mig med höjda ögonbryn. Jag nickar igenkännande och det verkar han bli nöjd med. Det här är mer en "torshammare och bockskägg" hårding. Han och hans "possé" kommer fram till bordet. Jag skämtar med dem också, som jag gör med de flesta. På deras ryggar såg jag, när de gick, stora döskallar med änglavingar... you know?
Tur att de första hade hunnit gå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)