Jag vaknade hemma hos mig strax innnan tio morse av en strålande sol som förstärktes av den gnistrande snön. Mycket är underbart hemma hos mig... men inte allt.
Man ska inte ha för vana att gå ner till köket hemma hos mig på mogonen utan en anständig utstyrsel på sig... där sitter nämligen allt som oftast diverse patrask eller mer eller mindre omtyckta bekanta. I morse var inget undantag; Där satt Crister och Yan (vettefan hur hennes Thailändska namn stavas). Fan, kom igen Sofia, tänk trevliga tankar, tänker jag och ut kommer ett:
"Nääämen häääj! Vad roligt att se er"
Vilket det iofs var, fast kanske inte så roligt som om de inte hade varit där. Nästa par att stövla in i mammas nystädade hall var Avholmspôjkarna (far och son)... de kom iofs med sprit så det var väl ok.
Hemma hos mig bör man vara förberedd på att sticka ut på diverse ansträngande friluftsaktiviteter, iaf. om bror och sis är hemma. Denna dagen var inget undantag; Dagens aktivitet var en tur i skidspåret.
(Sidospår: Jag måste bara säga att jag var mycket bättre än syrran på det här med längdskidor trots att hon är den av oss som har craft-vindställ, splajsans ny utrustning och ska köra tjejvasan... Moahaha! (Jag är sällan bättre än henne på grejer, så jag måste få gotta mig).)
Hemma hos mig blir mamma hysterisk (mer än vanligt) i närheten av större högtider. Jag försöker hålla mig undan men det funkar sådär. Hennes beordrande, fördömande, förebrående, röst skär igenom alla husets väggar och dessutom genom märg och ben. Jag verkar för övrigt vara den som hon ansätter mest. Alla andra får trevliga små antydningar som:
"skulle du kunna mangla en duk lite senare kanske" eller "har du lust att bla bla bla".
Jag får:
"Sooofiiiia! Nu tycker jag att du faktiskt kan ta å hjälpa till med nå'nting. Diskningen är kvar till dig, å det ska göras NU!"
När jag hade avklarat diskningen kom ett:
"Du G-L-Ö-M-D-E att torka av bordet" med spydig röst.
En sekund efter att jag blev klar med att hacka madeln till glöggen kläckte hon ur sig med lika spydig röst
"Den som sist använde kniven och skärbrädan måste diska den".
Hur länge ska jag klara av det här? Protesterar jag blir jag anklagad för att vara barnslig (Jag är ju minstingen).
Hemma hos mig består den äldre kvinnliga sidan av familjen av en grupp skvallrande domedagsprofeter. Det dröjde inte långt in på julmiddagen innan de konversationen ledde dithän.
Mamma: Ja, vi försöker ju å lugna ner oss lite med julklapparna. Vi kom ju överens om att vi bara skulle ha lite roliga småprylar.
Jag tänker: Ok, ingen informerade mig.
Sis: Ja, jag håller med om att det är lite uppshaussat.
Mamma: Ja, Julia, vi prata ju på telefon hur vi skulle göra. Lite plojgrejer liksom. Jag leta efter nå sånt, nå som smäller kanske, men det var svårt häromkring.
Mamma berättar exalterat en historia om en kollega som hade en penna vilken gav ifrån sig stötar.
Jag: Då kan vi ju lika gärna Slicka på batterier eller nåt.
Pappa skrockar förnöjt.
Mamma (Fattar inte ironin i min röst): Nämen Sooofiia, då blir det ju ingen överraskning.
Jag tänker: Herrgud var fick jag min hjärna ifrån?
Jag: Nej, men ungefär lika kul.
Jag: Vaddå? ska vi köpa grejer från Buttericks eller?
Mamma (fattar inte ironin nu heller): Ja, men precis! Gud va kul. Har ni Buttericks i Göteborg?!
Alla utom mamma ser förvirrade ut. Vi andra hade nog missuppfattat det här med roliga småprylar.
Efter lite snack om grannar går konversationen helt osökt in på skvaller och domdagsprofetior.
Mamma: Ja, jag har ju vare påväg till Kalls (Granngården) för å hälsa på (Vad hon nu hette).
Jag: Vaddå, är inte han ihop med den där andra?
Mamma: Nej hon var ju helt dekadent!
Jag: Jaså, vaddårå?
Mamma: Ja om man gillar att dricka grogg och röka hela nätterna skulle hon väl vara bra.
Pappa (helt oväntat inlägg): Har du prata mä Karin-på-café (Karin-på-café ett sammanhängande namn) nu?
Mamma: Ja, det kan väl hända.
Pappa mumlar nåt om skvallerkärringar.
Jag: Det kan inte hända att du överdriver lite eller?
Mamma: Va? Jag? Näe, det är precis så.
Sis: Du är ju känd för att spä på lite morsan.
De andra håller med. Mormor, asgarvar. Mamma mulnar.
Sedan går konversationen vidare på nån gubbe som det är ute med som alldeles säkert ska dö... men då hade jag redan stängt öronen.
Är det såhär hemma hos nån annan eller är det bara jag som måste utstå något så (iofs ganska roligt) frustrerande på julhelgen?
söndag, december 25, 2005
lördag, december 24, 2005
Hem till byn
Åkte hem till Byn igår... det är på två vis det (om jag ska säga som avholmspojkarna). Dubbla känslor att lämna Göteborg; Har inget emot att slippa regnet och plusgraderna men andra mysigare inslag som ligger mig varmare om hjärtat var inte alls roliga att lämna.
Skillnaderna och likheterna slår mig ömsom i ansiktet när jag minst anar det och gör mig ömsom alldeles varm innombords och ibland lite rädd.
Tuffade norrut genom landet men såg först inget av skillnaderna förutom att en stockholmsbrud gjorde sig hörd när hon började närma sig sin hemstad; En av tåggrannarna bad henna sänka sin grymt hiskeliga, högljudda, med vilken man skulle kunna väcka lik, mobilsignal. Då slog hon bakut och bad dem att sänka sitt spädbarn som hade gnytt från och till under resan (Ok, gråtande barn på tåget är halvkul men kom igen tjejen!). Vidare höjdes volymen på mobilsignalen, som upprepades ofta pga. den dåliga täckningen, och tiden mellan första ringsignal och svar blev längre och längre, allt detta för att visa sitt trots mot det unga paret med babyn som hon för övrigt referarade till i sin mobilkonversation som "the bitches".
"Vilket bitchigt ungt par med en baby"... liksom ?
Jag är ledsen Stockholmare... mina fördomar om er bara fortsätter att bekräftas, men det kanske har att göra med mina self-schemas iofs?
Det var alltså första skillnaden mellan lite mindre staden, vilken vara Göteborg, och den lite större staden, vilken vara el Stockholmo.
Norr om Stockholm, där om jag har förstått rätt inte så många Göteborgare har satt sin tass, började det av någon anledning på kännas hemtamt. I lilla Gävle kliver ett par luriga grabbar som jag ganska snart känner igen på. De gick på mitt gymnasium och tillhörde de vilka vi andra kallade för "esteterna", de verkade för övrigt fortfarande tillhöra denna "subgrupp". De konverserade med kulturella och obligatorsika inslag som: relevanta filmer med kommunistiska inslag, citat från tillräckligt okända kommunistiska profeter, för dem intressant musik (också tillräckligt okänd för att vara intressant... säkert med kommunistiska inslag också) mm. Jag har suttit på fester med de här personerna (ja man har ju inte så många att välja på i glesbygden) och det kändes så jävla hemma!
Här stötte jag på en skillnad mellan den större staden och denna lilla staden; I den lilla staden har man mindre valmöjligheter vad det gäller umgänge vilket jag tror gör oss småstadsbor till mer flexibla människor... eller kanske bara bittra och trångsynta?
Av tåget på Hudiksvalls station... vilar mitt öga på Glada Hudiks vackra snötänkta hus och känner lugnet... då kör en kille (eller pôjk kanske jag ska säga) med snusen halvägs ut och kepsen i nacken förbi, tutar och lyfter hakan sådär häftigt som bara en 740-raggare kan. Endera kände han igen mig eller så var det en alltid lika trevlig och uppskattad, snaskig invit.
Detta är faktiskt en likhet vare sig man kan tro det eller ej. Dessa personer finns även i vårt lands större städer, om än dock i varierande tappningar. Denna modell är trots allt ganska synonym med landsortshåla.
Tar bussen vidare innåt landet (ni trodde väl inte att jag bodde i stan?) sisådär en 3 mil, vem räknar?... det går ju på en snôrkvart. Lungt på torget i Delsbo; Till och med Delsbopôjkarna är hemma hos mamsen dan innan julafton... nästan alla iaf. Kära mor hämtar mig och vi åker vidare (Ni trodde väl inte att jag bodde i det lilla samhället med både mataffär och bankomat?). 2 å en halv mil till ungefär sedan kör vi upp på vår gårdsplan och jag öppnar bildörren. Ahh... den härliga doften av ren luft, snö, granbarr och annat underbart som jag förväntar mig, men vad kommer om inte:...
...SKIT?...
..."Ja, just ja, skit, det var så det luktade på landet, det hande jag glömt".
Ännu en skillnad; Det luktar varierande och inte alltid gott i stan men det luktar sällan hästskit. Fast hästskit är ju nice. Det är ju, om och får lov att citera en kär vän, "den bästa skiten".
När jag ska sova är det... T-Y-S-T... det händer inte heller i en stad... fan vad nice.
Skillnaderna och likheterna slår mig ömsom i ansiktet när jag minst anar det och gör mig ömsom alldeles varm innombords och ibland lite rädd.
Tuffade norrut genom landet men såg först inget av skillnaderna förutom att en stockholmsbrud gjorde sig hörd när hon började närma sig sin hemstad; En av tåggrannarna bad henna sänka sin grymt hiskeliga, högljudda, med vilken man skulle kunna väcka lik, mobilsignal. Då slog hon bakut och bad dem att sänka sitt spädbarn som hade gnytt från och till under resan (Ok, gråtande barn på tåget är halvkul men kom igen tjejen!). Vidare höjdes volymen på mobilsignalen, som upprepades ofta pga. den dåliga täckningen, och tiden mellan första ringsignal och svar blev längre och längre, allt detta för att visa sitt trots mot det unga paret med babyn som hon för övrigt referarade till i sin mobilkonversation som "the bitches".
"Vilket bitchigt ungt par med en baby"... liksom ?
Jag är ledsen Stockholmare... mina fördomar om er bara fortsätter att bekräftas, men det kanske har att göra med mina self-schemas iofs?
Det var alltså första skillnaden mellan lite mindre staden, vilken vara Göteborg, och den lite större staden, vilken vara el Stockholmo.
Norr om Stockholm, där om jag har förstått rätt inte så många Göteborgare har satt sin tass, började det av någon anledning på kännas hemtamt. I lilla Gävle kliver ett par luriga grabbar som jag ganska snart känner igen på. De gick på mitt gymnasium och tillhörde de vilka vi andra kallade för "esteterna", de verkade för övrigt fortfarande tillhöra denna "subgrupp". De konverserade med kulturella och obligatorsika inslag som: relevanta filmer med kommunistiska inslag, citat från tillräckligt okända kommunistiska profeter, för dem intressant musik (också tillräckligt okänd för att vara intressant... säkert med kommunistiska inslag också) mm. Jag har suttit på fester med de här personerna (ja man har ju inte så många att välja på i glesbygden) och det kändes så jävla hemma!
Här stötte jag på en skillnad mellan den större staden och denna lilla staden; I den lilla staden har man mindre valmöjligheter vad det gäller umgänge vilket jag tror gör oss småstadsbor till mer flexibla människor... eller kanske bara bittra och trångsynta?
Av tåget på Hudiksvalls station... vilar mitt öga på Glada Hudiks vackra snötänkta hus och känner lugnet... då kör en kille (eller pôjk kanske jag ska säga) med snusen halvägs ut och kepsen i nacken förbi, tutar och lyfter hakan sådär häftigt som bara en 740-raggare kan. Endera kände han igen mig eller så var det en alltid lika trevlig och uppskattad, snaskig invit.
Detta är faktiskt en likhet vare sig man kan tro det eller ej. Dessa personer finns även i vårt lands större städer, om än dock i varierande tappningar. Denna modell är trots allt ganska synonym med landsortshåla.
Tar bussen vidare innåt landet (ni trodde väl inte att jag bodde i stan?) sisådär en 3 mil, vem räknar?... det går ju på en snôrkvart. Lungt på torget i Delsbo; Till och med Delsbopôjkarna är hemma hos mamsen dan innan julafton... nästan alla iaf. Kära mor hämtar mig och vi åker vidare (Ni trodde väl inte att jag bodde i det lilla samhället med både mataffär och bankomat?). 2 å en halv mil till ungefär sedan kör vi upp på vår gårdsplan och jag öppnar bildörren. Ahh... den härliga doften av ren luft, snö, granbarr och annat underbart som jag förväntar mig, men vad kommer om inte:...
...SKIT?...
..."Ja, just ja, skit, det var så det luktade på landet, det hande jag glömt".
Ännu en skillnad; Det luktar varierande och inte alltid gott i stan men det luktar sällan hästskit. Fast hästskit är ju nice. Det är ju, om och får lov att citera en kär vän, "den bästa skiten".
När jag ska sova är det... T-Y-S-T... det händer inte heller i en stad... fan vad nice.
torsdag, december 22, 2005
Vad är grejen med julklappar?
Vilket jävla helvete det är med denna kapitalist högtid! Alla ska ha å ska ha å ska ha. Kan vi inte bara älska varann lite extra? Det brukar väl funka när ekonomin är aningens mer stabil men nu är det ju alldeles åt skogen... å då snackar vi inte nån söt bokskog i skåne utan goddamn jävla urskogen i norrland.
Det hjälper inte direkt att jag numer bor i Götet heller. Det går ju an att shoppa julklappar i lilla glada hudik men när man ska in i det där uppkäftiga bygget som går under namnet nordstan så fungerar jag inte riktigt som vanligt längre... jag tror det kallas ångest.
Jag ska jävlas å köpa strumpor till alla i hela familjen... fan å... ja det ska jag! Å får inte jag fina å dyra julklappar så ska jag lägga mig på golvet å skrika! Troligtvis så får jag göra det också för morsan brukar handla julklappar på preem å pappa brukar handla julklappar på konsum.
Vi försöker varje år att tona ner julklappshysterin i min familj men det är ju...
alldeles...
alldeles...
...UNDERBART med julklapar!
Det hjälper inte direkt att jag numer bor i Götet heller. Det går ju an att shoppa julklappar i lilla glada hudik men när man ska in i det där uppkäftiga bygget som går under namnet nordstan så fungerar jag inte riktigt som vanligt längre... jag tror det kallas ångest.
Jag ska jävlas å köpa strumpor till alla i hela familjen... fan å... ja det ska jag! Å får inte jag fina å dyra julklappar så ska jag lägga mig på golvet å skrika! Troligtvis så får jag göra det också för morsan brukar handla julklappar på preem å pappa brukar handla julklappar på konsum.
Vi försöker varje år att tona ner julklappshysterin i min familj men det är ju...
alldeles...
alldeles...
...UNDERBART med julklapar!
söndag, december 18, 2005
Igår var ingen vanligt da'... eller jo det var det förresten... fast väldigt trevlig... som alla andra dagar på sistånde :)
Fint igår sörru!
Vaknade på ett väldigt trevligt sätt, pluggade, gick till Kriss, käkade, pluggade lite mer, drack några glas vin, gick därifrån, drack några öl (Hur var det nu med det här med alkoholkonsumtion för avkopplingsyfte?... kommer inte ihåg... funkar för mig... änn så länge), spelade lite musik, somnade på ett väldigt trevligt sätt också...
Vaknade på ett väldigt trevligt sätt, pluggade, gick till Kriss, käkade, pluggade lite mer, drack några glas vin, gick därifrån, drack några öl (Hur var det nu med det här med alkoholkonsumtion för avkopplingsyfte?... kommer inte ihåg... funkar för mig... änn så länge), spelade lite musik, somnade på ett väldigt trevligt sätt också...
måndag, december 12, 2005
Jävla handjävel!
Sådär ja... så var jag styrelseledamot i pegasus (p-programmets kårförening)... den jävla handjäveln kan bara inte hålla sig i schack när det utanonseras förtroendeposter och dyl. Jaja, det ser ju fint ut på CV:n
Såpbubbla
Dags att komma ut ur min bubbla nu kanske.
Har varit här inne för länge nu fan. Men ibland måste man få gå å gömma sig å glömma allt som är trååkigt. Ha de lite hallontårta¹ ett tag liksom! Man vad fan... kanske kan livet innanför bubblan funka ute i verkligheten också?... hoppas så.
1) Representerar allt som är bra och gott i världen.
Har varit här inne för länge nu fan. Men ibland måste man få gå å gömma sig å glömma allt som är trååkigt. Ha de lite hallontårta¹ ett tag liksom! Man vad fan... kanske kan livet innanför bubblan funka ute i verkligheten också?... hoppas så.
1) Representerar allt som är bra och gott i världen.
lördag, december 03, 2005
Nån ska strypas!
Idag är ingen vanlig dag för idag är en såndär jävlig dag!
Är det bara jag som är sån (troligtvis inte) att på sånnhär dagar bara vill bita huvet av nån?... vem som helst.
Stackars killen på spårvagnen som jag blängde på så att han ville krypa ur skinnet. Hans misstag var hans ansiktsfärg...
Fattar inte folk att man ska va vit på vintern (eller brun elller gul om man är sån) å inte orange! Han skulle radas upp å skjutas.... eller få huvet avbitet av Sofia!
Vilken jävel va?... att ha bara vågar!
Är det bara jag som är sån (troligtvis inte) att på sånnhär dagar bara vill bita huvet av nån?... vem som helst.
Stackars killen på spårvagnen som jag blängde på så att han ville krypa ur skinnet. Hans misstag var hans ansiktsfärg...
Fattar inte folk att man ska va vit på vintern (eller brun elller gul om man är sån) å inte orange! Han skulle radas upp å skjutas.... eller få huvet avbitet av Sofia!
Vilken jävel va?... att ha bara vågar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)