Hemma hos mig (Mitt föräldrarhem på vischan)

Jag vaknade hemma hos mig strax innnan tio morse av en strålande sol som förstärktes av den gnistrande snön. Mycket är underbart hemma hos mig... men inte allt.

Man ska inte ha för vana att gå ner till köket hemma hos mig på mogonen utan en anständig utstyrsel på sig... där sitter nämligen allt som oftast diverse patrask eller mer eller mindre omtyckta bekanta. I morse var inget undantag; Där satt Crister och Yan (vettefan hur hennes Thailändska namn stavas). Fan, kom igen Sofia, tänk trevliga tankar, tänker jag och ut kommer ett:

"Nääämen häääj! Vad roligt att se er"

Vilket det iofs var, fast kanske inte så roligt som om de inte hade varit där. Nästa par att stövla in i mammas nystädade hall var Avholmspôjkarna (far och son)... de kom iofs med sprit så det var väl ok.

Hemma hos mig bör man vara förberedd på att sticka ut på diverse ansträngande friluftsaktiviteter, iaf. om bror och sis är hemma. Denna dagen var inget undantag; Dagens aktivitet var en tur i skidspåret.

(Sidospår: Jag måste bara säga att jag var mycket bättre än syrran på det här med längdskidor trots att hon är den av oss som har craft-vindställ, splajsans ny utrustning och ska köra tjejvasan... Moahaha! (Jag är sällan bättre än henne på grejer, så jag måste få gotta mig).)

Hemma hos mig blir mamma hysterisk (mer än vanligt) i närheten av större högtider. Jag försöker hålla mig undan men det funkar sådär. Hennes beordrande, fördömande, förebrående, röst skär igenom alla husets väggar och dessutom genom märg och ben. Jag verkar för övrigt vara den som hon ansätter mest. Alla andra får trevliga små antydningar som:

"skulle du kunna mangla en duk lite senare kanske" eller "har du lust att bla bla bla".

Jag får:

"Sooofiiiia! Nu tycker jag att du faktiskt kan ta å hjälpa till med nå'nting. Diskningen är kvar till dig, å det ska göras NU!"

När jag hade avklarat diskningen kom ett:

"Du G-L-Ö-M-D-E att torka av bordet" med spydig röst.

En sekund efter att jag blev klar med att hacka madeln till glöggen kläckte hon ur sig med lika spydig röst

"Den som sist använde kniven och skärbrädan måste diska den".

Hur länge ska jag klara av det här? Protesterar jag blir jag anklagad för att vara barnslig (Jag är ju minstingen).

Hemma hos mig består den äldre kvinnliga sidan av familjen av en grupp skvallrande domedagsprofeter. Det dröjde inte långt in på julmiddagen innan de konversationen ledde dithän.

Mamma: Ja, vi försöker ju å lugna ner oss lite med julklapparna. Vi kom ju överens om att vi bara skulle ha lite roliga småprylar.

Jag tänker: Ok, ingen informerade mig.

Sis: Ja, jag håller med om att det är lite uppshaussat.

Mamma: Ja, Julia, vi prata ju på telefon hur vi skulle göra. Lite plojgrejer liksom. Jag leta efter nå sånt, nå som smäller kanske, men det var svårt häromkring.

Mamma berättar exalterat en historia om en kollega som hade en penna vilken gav ifrån sig stötar.

Jag: Då kan vi ju lika gärna Slicka på batterier eller nåt.

Pappa skrockar förnöjt.

Mamma (Fattar inte ironin i min röst): Nämen Sooofiia, då blir det ju ingen överraskning.

Jag tänker: Herrgud var fick jag min hjärna ifrån?

Jag: Nej, men ungefär lika kul.

Jag: Vaddå? ska vi köpa grejer från Buttericks eller?

Mamma (fattar inte ironin nu heller): Ja, men precis! Gud va kul. Har ni Buttericks i Göteborg?!

Alla utom mamma ser förvirrade ut. Vi andra hade nog missuppfattat det här med roliga småprylar.

Efter lite snack om grannar går konversationen helt osökt in på skvaller och domdagsprofetior.

Mamma: Ja, jag har ju vare påväg till Kalls (Granngården) för å hälsa på (Vad hon nu hette).

Jag: Vaddå, är inte han ihop med den där andra?

Mamma: Nej hon var ju helt dekadent!

Jag: Jaså, vaddårå?

Mamma: Ja om man gillar att dricka grogg och röka hela nätterna skulle hon väl vara bra.

Pappa (helt oväntat inlägg): Har du prata mä Karin-på-café (Karin-på-café ett sammanhängande namn) nu?

Mamma: Ja, det kan väl hända.

Pappa mumlar nåt om skvallerkärringar.

Jag: Det kan inte hända att du överdriver lite eller?

Mamma: Va? Jag? Näe, det är precis så.

Sis: Du är ju känd för att spä på lite morsan.

De andra håller med. Mormor, asgarvar. Mamma mulnar.

Sedan går konversationen vidare på nån gubbe som det är ute med som alldeles säkert ska dö... men då hade jag redan stängt öronen.

Är det såhär hemma hos nån annan eller är det bara jag som måste utstå något så (iofs ganska roligt) frustrerande på julhelgen?

Hem till byn

Åkte hem till Byn igår... det är på två vis det (om jag ska säga som avholmspojkarna). Dubbla känslor att lämna Göteborg; Har inget emot att slippa regnet och plusgraderna men andra mysigare inslag som ligger mig varmare om hjärtat var inte alls roliga att lämna.

Skillnaderna och likheterna slår mig ömsom i ansiktet när jag minst anar det och gör mig ömsom alldeles varm innombords och ibland lite rädd.

Tuffade norrut genom landet men såg först inget av skillnaderna förutom att en stockholmsbrud gjorde sig hörd när hon började närma sig sin hemstad; En av tåggrannarna bad henna sänka sin grymt hiskeliga, högljudda, med vilken man skulle kunna väcka lik, mobilsignal. Då slog hon bakut och bad dem att sänka sitt spädbarn som hade gnytt från och till under resan (Ok, gråtande barn på tåget är halvkul men kom igen tjejen!). Vidare höjdes volymen på mobilsignalen, som upprepades ofta pga. den dåliga täckningen, och tiden mellan första ringsignal och svar blev längre och längre, allt detta för att visa sitt trots mot det unga paret med babyn som hon för övrigt referarade till i sin mobilkonversation som "the bitches".

"Vilket bitchigt ungt par med en baby"... liksom ?

Jag är ledsen Stockholmare... mina fördomar om er bara fortsätter att bekräftas, men det kanske har att göra med mina self-schemas iofs?

Det var alltså första skillnaden mellan lite mindre staden, vilken vara Göteborg, och den lite större staden, vilken vara el Stockholmo.

Norr om Stockholm, där om jag har förstått rätt inte så många Göteborgare har satt sin tass, började det av någon anledning på kännas hemtamt. I lilla Gävle kliver ett par luriga grabbar som jag ganska snart känner igen på. De gick på mitt gymnasium och tillhörde de vilka vi andra kallade för "esteterna", de verkade för övrigt fortfarande tillhöra denna "subgrupp". De konverserade med kulturella och obligatorsika inslag som: relevanta filmer med kommunistiska inslag, citat från tillräckligt okända kommunistiska profeter, för dem intressant musik (också tillräckligt okänd för att vara intressant... säkert med kommunistiska inslag också) mm. Jag har suttit på fester med de här personerna (ja man har ju inte så många att välja på i glesbygden) och det kändes så jävla hemma!

Här stötte jag på en skillnad mellan den större staden och denna lilla staden; I den lilla staden har man mindre valmöjligheter vad det gäller umgänge vilket jag tror gör oss småstadsbor till mer flexibla människor... eller kanske bara bittra och trångsynta?

Av tåget på Hudiksvalls station... vilar mitt öga på Glada Hudiks vackra snötänkta hus och känner lugnet... då kör en kille (eller pôjk kanske jag ska säga) med snusen halvägs ut och kepsen i nacken förbi, tutar och lyfter hakan sådär häftigt som bara en 740-raggare kan. Endera kände han igen mig eller så var det en alltid lika trevlig och uppskattad, snaskig invit.

Detta är faktiskt en likhet vare sig man kan tro det eller ej. Dessa personer finns även i vårt lands större städer, om än dock i varierande tappningar. Denna modell är trots allt ganska synonym med landsortshåla.

Tar bussen vidare innåt landet (ni trodde väl inte att jag bodde i stan?) sisådär en 3 mil, vem räknar?... det går ju på en snôrkvart. Lungt på torget i Delsbo; Till och med Delsbopôjkarna är hemma hos mamsen dan innan julafton... nästan alla iaf. Kära mor hämtar mig och vi åker vidare (Ni trodde väl inte att jag bodde i det lilla samhället med både mataffär och bankomat?). 2 å en halv mil till ungefär sedan kör vi upp på vår gårdsplan och jag öppnar bildörren. Ahh... den härliga doften av ren luft, snö, granbarr och annat underbart som jag förväntar mig, men vad kommer om inte:...

...SKIT?...

..."Ja, just ja, skit, det var så det luktade på landet, det hande jag glömt".

Ännu en skillnad; Det luktar varierande och inte alltid gott i stan men det luktar sällan hästskit. Fast hästskit är ju nice. Det är ju, om och får lov att citera en kär vän, "den bästa skiten".

När jag ska sova är det... T-Y-S-T... det händer inte heller i en stad... fan vad nice.

Vad är grejen med julklappar?

Vilket jävla helvete det är med denna kapitalist högtid! Alla ska ha å ska ha å ska ha. Kan vi inte bara älska varann lite extra? Det brukar väl funka när ekonomin är aningens mer stabil men nu är det ju alldeles åt skogen... å då snackar vi inte nån söt bokskog i skåne utan goddamn jävla urskogen i norrland.

Det hjälper inte direkt att jag numer bor i Götet heller. Det går ju an att shoppa julklappar i lilla glada hudik men när man ska in i det där uppkäftiga bygget som går under namnet nordstan så fungerar jag inte riktigt som vanligt längre... jag tror det kallas ångest.

Jag ska jävlas å köpa strumpor till alla i hela familjen... fan å... ja det ska jag! Å får inte jag fina å dyra julklappar så ska jag lägga mig på golvet å skrika! Troligtvis så får jag göra det också för morsan brukar handla julklappar på preem å pappa brukar handla julklappar på konsum.

Vi försöker varje år att tona ner julklappshysterin i min familj men det är ju...
alldeles...
alldeles...

...UNDERBART med julklapar!

Tilläg till nedanstående inlägg

"Hallontårta"

Igår var ingen vanligt da'... eller jo det var det förresten... fast väldigt trevlig... som alla andra dagar på sistånde :)

Fint igår sörru!

Vaknade på ett väldigt trevligt sätt, pluggade, gick till Kriss, käkade, pluggade lite mer, drack några glas vin, gick därifrån, drack några öl (Hur var det nu med det här med alkoholkonsumtion för avkopplingsyfte?... kommer inte ihåg... funkar för mig... änn så länge), spelade lite musik, somnade på ett väldigt trevligt sätt också...

Jävla handjävel!

Sådär ja... så var jag styrelseledamot i pegasus (p-programmets kårförening)... den jävla handjäveln kan bara inte hålla sig i schack när det utanonseras förtroendeposter och dyl. Jaja, det ser ju fint ut på CV:n

Ollon

Ja, men helst!

Eller hur Kriss ;-)

Såpbubbla

Dags att komma ut ur min bubbla nu kanske.

Har varit här inne för länge nu fan. Men ibland måste man få gå å gömma sig å glömma allt som är trååkigt. Ha de lite hallontårta¹ ett tag liksom! Man vad fan... kanske kan livet innanför bubblan funka ute i verkligheten också?... hoppas så.

1) Representerar allt som är bra och gott i världen.

Nån ska strypas!

Idag är ingen vanlig dag för idag är en såndär jävlig dag!

Är det bara jag som är sån (troligtvis inte) att på sånnhär dagar bara vill bita huvet av nån?... vem som helst.

Stackars killen på spårvagnen som jag blängde på så att han ville krypa ur skinnet. Hans misstag var hans ansiktsfärg...

Fattar inte folk att man ska va vit på vintern (eller brun elller gul om man är sån) å inte orange! Han skulle radas upp å skjutas.... eller få huvet avbitet av Sofia!

Vilken jävel va?... att ha bara vågar!

Ok, jag erkänner...

...Jag läser skvaller.












Den här bigbrother Linda asså! I aftonbladets söndagsbilaga står det om henne och hennes nya kärlek. Stort mitt uppslag på henne å hennes pokercoach (liggandes i sexiga underkläder på en säng) som då är föremålet för hennes kärlek. Det var ju trevligt för henne, flicksnärtan ska väl inte behöva va ensam liksom...




















... men sen läser jag i huvudelen av tidningen (Ja, samma dag!) att den jävla bruden är ihop med Fadde igen!? Va? Jag fattar ingenting. Men det klarnar efter lite efterforskning; Aftonbladet söndag trycks alltså på onsdag å Linda dumpade nya kärleken på torsdag... jaha... ja men dåså. Hon är helt enkelt för snabb för skvallerpressen...

"The skägg in the brevlåda" theory

"Det här är inge bra... du borde verkligen tänka om... vad fan håller du på med?" Säger jag till mig själv.

Lyssnar jag på mig själv?... Så fan heller.

Jag lider av så kallad kognitiv dissonas... men jag väljer (vilket är det vanligaste) att ändra min attityd istället för mitt beteende.

Jag har kommit fram till att jag gillar att lura mig själv...
...det funkar alldeles utmärkt ett bra tag!

Man ska tänka långsiktigt... men det är ju förfan inge kul!

Håller man på å tänker så hela tiden blir det inget gjort. Det bästa är att prova först, man kan upptäcka massa kul genom att prova!

Prova. Funkar det så funkar det. Funkar det inte så funkar det inte. Kom ihåg att man får ALLTID ändra sig.

Jobbiga konsekvenser? Vaddå? Vad är det?

Tycka synd om sig själv

Dä ä synn om mäj.

Jag har blivit förkyld plus att jag har "fuldag" (vissa vet vad jag snackar om). Det hjälper i alla fall att jag befinner mig i Ungern omringad av pastellfärgade overaller å neonrosa jackor! Andra saker gör det bättre också, till exempel känns det så skönt att få tillhöra det pratsamma folket för en gångs skull. Tidigare när jag har befunnit mig i sydligare delar av Europa har jag känt mig som den där tråkiga tysta Svensken. Nu däremot är det vi som håller låda... det här folket är till och med tystare än oss! Ibland kommer vi dock på, när folk stirrar på oss, att vi har klämt ur sig nåt internationellt ord som till exempel tuberculos (gloendes på en karl med fruktansväd hosta). Vi glömmer också bort att kroppsspråket är internationellt när vi gör gester mot hakan å skrattar å pekar på skäggiga damen... vi gör ingen vidare reklam för Sverige.

Jobbit

Tänkte ju skriva på min fina dialekt, men det blev ju alldeles för jobbit. Kanske får slinka in några grejer ibland men pallar inte va konsekvent... Faktist.

Da'n efter

Fin da' ida'. Hemkörd pizza, film å colalight. Ska eventuellt pallra oss ut snart å promenera lite.

Intryck av Budapest:

1 Folke ä inte fullt så ful som ja hadde trott (fördom), dä finns faktist en del snygga.
2 Igår sa nå'n att man inte bli lika full av spriten här som i Sverige... det är BS... Man bli skitfull.
3 Billiare, män inte så billit som ja hadde hoppas på (dä koste 4 spänn å åka tunnelbana... så vi planker vi).
4 Fint väder... hela tiden nästan... dä ä ju bra rä.
5 Bra mä en lesbisk tant på toan (på ställe vi gick ut på) som kan låsa upp toaletterna om nån sitte fö länge... borde helt klart införas i Sverige... konferenser på toan ä alltså INTE tillåtet.
6 Snus ä olaglit i Ungern (tro vi)... män dä strunte vi i!
7 Fina hus i innerstan men dom ä inte särskilt tät ä... dä blåser från fönstrena fast dom ä stängd.

Intryck av Frida Nordin (elle kanske bekräftade fördomar):

1 Hon övedriver som en yrkesfiskare: "dä ä såhääär varmt i Budapest i November"(Sofia tog ingen varm jacka... Sofia frös).
2 Hon kan inte snusa hon ä (möte mä Ulrik på toaletten mellan 0100 å 0200)... så vaffö je ja na snus?
3 Ingen som helst framförhållning heller (boka inge bord fast 10 pers skulle mä å äta).
4 Allti sen ä hon a.
5 Giller å sringa runt naken (sprang precis föbi iförd endast sitt skinn)
6 Hon ä min allra bästigaste bästa vän! (Älskar henne! Har saknat henne så mycket!).

Intryck av mig själv:

1 Ja glömme gärna bort hur många öl ja ha druckä ja (tar en till fö säkerhets skull)...

Varfan ä ja?

jaha, ja ä i Budapest.
De va ju jävla roli't! Jaä full som ett as men Frida är ett rikti't' jävla as. Spela ingen roll var vi super, hon blir alltid fullare är mig... fast dä kan ju bero på att jag har bättre rutin än henne också ... iofs.

Vi va på föreläsning i eftermiddas.... Kemi lekion (Trodde man hade fått nog av den skiten på gymnasiet) Jag fatta inte va den där kemin ska va bra för. Sen gick vi hem till tha babe å drack lite bubbla. Bubblan tog ganska bra å vi fortsatte tilll "ätargatan" Där åt vi!" Sen gick vi på en klubb där vi blev fulla som fan (Jag vänta på fulla Frida som spydde inne på toan i en timma)... PUNKT! SOVA Å SPY(För Fridas del alltså)!

Första riktia innlägge

Första riktia inlägge som sagt var.

Är i Ungern nu hos min allra bästigaste bästa vän Frida Nordin som varit min granne under min uppväxt.

På tal om ingeting: Fan va ja tycker om reguljärflyg... gratis ashllt fanimej!

Kommer mer sen da. Ska gå å kolla på film å mysa med Frida nu....

Inte oskuld längre ra

Ska rä va nå rehär? Måste ju ta å se efter va som ä så märshkvärdit. Ska ja bli en sån där nörd nu ja ra?